VÄLKOMNA TILL ESTNISKA SKOLAN I STOCKHOLM!

Julfesten

Och så har årets stora begivenhet tagit plats - julfesten.
Julfesten har ett fast mönster. Först är det allmän samling, lotteriköpande och fikande från ca halv ett till halv tre.



Sedan började programmet som inleddes med stråkmusik. Cello och fiol från de yngre årskurserna.

Julevangeliet framfördes av trean, där flera elever var utklädda till får och kröp omkring på golvet med fårskinnsfällar på sig.



Flickor ur åttan framförde ett dansnummer. En tjugotalspastisch, där jultomten gick runt som en komisk krydda.

Vi fick höra den yngsta kören. Elever från förskoleklass, ettan och tvåan sjöng julsånger.



Första avdelningen avslutades av luciatåget. Årets lucia var Melissa och nytt för i år var när pojkar ur nian sprang in och "störde" tillställningen med glada julutrop ("Feliz Navidad", etc)





Det här tog en timme ungefär. Det blev paus och alla elever som var med i julpjäsen satte igång med sina förberedelser. Smink, kulisser, omklädning och mikrofonkontroll.

Sedan började pjäsen - "Unustatud teater" (sv: Den bortglömda teatern). På svenska och estniska, med dansare och möss (!) berättades historien om tre barn som hittar en bortglömd teater och hur de där hittar ett spöke som inte får någon ro - Vambolateaterns egen Fantomen på operan.

Det är alltid svårt att jämföra julpjäser med varandra, men jag tyckte att det här var en av de bästa. När spöket Andrus (spelad med den äran av Niki) till slut får ro och fortsätter mot himlen hade jag tårar i ögonen - samtidigt som jag förundrades över mängden ljuseffekter man lyckats få plats med i år.

091214/mv

Första advent

Storkyrkan bjuder in oss till att fira första advent varje år. Till höger om gången sitter vår grannskola, Storkyrkoskolan och till vänster sitter Estniska.

Allt är väldigt traditionsenligt. De minsta, Förskoleklass till tvåan sjunger först några sånger. Därefter är det diktläsning på svenska och estniska. Alla sjunger ”Bereden väg” och så talar prästen.

Sedan är det dags för stora kören (från år 3 till 9) och på slutet sjunger alla ”Hosianna, Davids son”

Konceptet har varit ganska lika de senaste 15 åren även om prästerna bytts ut. MInnesgoda minns mannen som bröt på engelska och bjöd på godis, men det är nu ganska många år sedan.

Som vanligt har våra musiklärare dragit ett stort lass. Pia Hasselblad och Epp Jansson dirigerade körerna och Jaan Seim ackompanjerade på piano. Körerna lät väldigt vackert.

Och - som vanligt - gick de mindre eleverna fram till julkrubban efter högtidsstunden.

I år var det varmt ute, så någon julkänsla ville inte riktigt infinna sig på väg till kyrkan, men på vägen tillbaka till skolan gick alla förbi julmarknaden på Stortorget. Bodarna höll just på att öppna. Turisterna var där. Bakom oss låg Storkyrkan. Det blir nog jul i år också.

091127/mv



I julfestens verkstad

På fredageftermiddagarna är det Elevens val för alla elever från klass 4 till 9. För de flesta innebär det förberedelser för skolans julfest. Det övas teater, sjungs sånger, sys kläder och på plan 3, i bildsalen, finns kulissbyggarna. En av skolans bildlärare, Luule Vaks-Maandi leder en grupp elever i design och kulissmåleri.

När jag är där och hälsar på bygger de och designar en stor dubbeldörr. En elev tycker att det ska vara en fyrkantig, medan en annan tycker att det ska vara ett runt valv.
- Nej, då ser den ut att vara från 1300-talet, säger den första eleven.
Diskussionen gick vidare när jag lämnade dem.

I en sal bredvid hittar jag tre elever från 9:an. Pjäsens innehåll ska vara hemligt, men just när jag tittade in skvätte röd färg på svart botten som en tavla av Jackson Pollock. Det ser väldigt blodigt ut, men jag förstår inte hur det ska gå ihop med dörren jag sett i klassrummet bredvid.

Även väggarna har drabbats av den röda färgyran och trots att eleverna ser väldigt glada ut känner jag att jag måste förmana dem åt att ta bort all färg innan fredagens lektioner slutat.
-Det är lugnt! säger två manliga elever och ler mot mig.
Jag går därifrån måttligt lugnad. Hälften av mig funderar på vad pjäsen egentligen handlar om - den andra hälften befarar att 8:orna just fått ett rödprickigt klassrum.

/MV